Usch, var det så länge sen jag gjorde den där makaronpuddingen. Jag minns den fortfarande. Den var inget god alls. Många matlådor blev det och mycket krydda gick det åt när man åt dem.

Min blogg är död. Det har ni märkt. Förmodligen tittar ingen ens in här längre! Detta är bara en dödsryckning. Ett litet ryck som jag inte vet vart det kommer ifrån. Makaronpuddingen kanske. Nej..

Jag tänker ibland att jag ska skriva här. Bara för att jag vill berätta för hela världen att jag fått världens bästa jobb. Jag är så stolt över mitt jobb. Får man vara det? Jag är en hopplös gröngöling som inte vet vad jag gör och hur man gör. Jag hatar  ogillar skarpt att inte vara bra på det jag gör (ännu) men jag tycker att jag har fått ett helt fantastiskt jobb. Det går ut på att göra världen till en bättre plats att leva på för människor som i många fall inte har en speciellt lycklig tillvaro. Visst är det underbart? Yrke : Världsförbättrare. Yes! Yohoo! Soc-tant är en vanligare benämning på mitt yrke för dem som sitter som frågetecken just nu.

Det har förstås hänt en massa andra saker också sen makaronpuddingen. Vi är färdiga med takbytet på vårt blivande hus och har börjat så smått på insidan (bilden nedan är förstås från innan det blev klart! Nu är taket svart.). Jag har börjat plugga juridik, har tenta i förvaltningsrätt på fredag, ja o så massa andra småsaker.

Tack och hej! Färdigryckt för idag!